Kaivattu mökkikesä on aloitettu.
Ja millä tavalla! Aurinkoa, 21 astetta ja raikasta läntistä merituulta.
Kun astuttiin auton ovesta ulos, käki kukkui, lokit huusivat, metsä kaikui viserrystä (iso määrä pikkulintuja joita en henk. koht. tunne), sääsket inisivät, aallot loiskivat ja tuuli suhisi puiden latvoissa.
Jos elämä on sekamehu, talvella se on tosi laimeaksi sekoitettu, kesällä juodaan suoraan mehukattipöntöstä tiivistettä.
Melkein sieluun sattuu kun kesä tulee vastaan kuin hyökyaalto.
Siivosin neljä tuntia mökkiä talven jäljiltä, pidin kyllä reippaat lakisääteiset tauot ja pysähtelin välillä TUNTEMAAN.
Kun hain vettä merestä, tunsin paljaitten jalkojen alla kostean maan, lämpimän hiekan, sileän laiturin, karhean rantakiven ja kylmän meriveden.
Ja tuoksut! Leikatun ruohon makea tuoksu, meren tuoksu ja saunan lämmitys savu.
Kesän yliannostus.
Nu är vi här, villasäsongen har inletts.
Och på vilket sätt!
När man öppnade bildörren hördes göken, måsar, massor med småfåglar, vågorna vid stranden, vinden som susade i trädtopparna.
En varm härlig sommarväder.
Om livet är blandsaft, så är vintern en tunn blandning med lite smak, på sommarn tar man sup direkt från mehukattikanistern.
Det gör nästan lite ont i själen när sommaren kommer emot som en tsunami.
Städade villan, det tog fyra timmar, naturligtvis hade jag lagstadgade kaffepauser, men däremellan stannade jag till och KÄNDE sommaren. När jag hämtade vatten, fuktigt mark under bara fötter, varma sanden, bryggans lena ytan, strandstenen och kall vatten.
Och dofterna! Söt doft av nyklippt gräs, saltigt havsdoft, rök från bastu.
En överdos av sommar.
