veranda

Kahvit kuistilla

Kuisti, yleensä vapaapäivien aamut kruunaa kahvit kuistin tuoleissa.
Vieläkin saatetaan yhdessä tuumata miehen kanssa että tämä kuisti se oli melkein paras päätös meidän talon tiloissa.
Teimme siitä nimittäin ensin vaatesäilytys paikan 90-luvulla kun talo ostettiin. Vaatekaappi varasti koko kuistin, lastenvaunut mahtuivat juuri ja juuri sisään.
Kun kaappia sitten alettiinkiin siirtää makuuhuoneeseen kun muutettiin alakertaan lasten jäädessä vintille, syttyi molemmilla oikein lamppu pään päälle -hei tänne ei laiteta mitään vaatteita, tänne laitetaan tuolit kaffinjuontia varten! :)
Sekin on mukava että kiva kuisti toivottaa tervetulleeksi taloon
paljon ystävällisemmin kuin kaapinrohjo ja kenkäsekasotku.
Nyt se vaate & kenkävuori odottaa tuolla kellarinovella.
Mutta se onkin ihan toinen juttu. :)

Verandan vår.
Vanligtvis sitter vi och njuter av morgonkaffe i verandan på ledig dagarna och suckar hur jättebra beslut detta var att bevara verandan som njutningsplats,
inte för klädförvaring.

Till allra först var det just det. Ett klädskåp tog nästan all plats i verandan, barnvagnen rymmdes just och just in. Sen kom den dag när klädskåpet skulle till vår sovrum när vi flyttade ner från andra våningen. Där stod vi och tittade på tom verandan och tyckte att här kommer nu inte någon klädskåp till, här ska sittas och drickas kaffe! :)
Sen är det ju trevligt att en söt liten veranda hälsar alla välkommen till oss och inte en skokaos med diverse utekläder och en skåp.
Nu väntar det vid källardörren istället.
Men det är ju en helt annan sak! :)

Aurinkoista, talvista maaliskuun tiistaita! :)

Harmaat ajat

Voihan maanantai!
Kylmää, märkää, tuulista ja pimeää.
Tahdonvoima päiviä nämä betoninharmaat marraskuun päivät.
Mutta kotiin päästyä helpottaa, valot päälle, ruoan päälle kahvit, bonuksena anopin vasta leipomat munkit!
Vähän tiukempi viikko tulossa, mutta tänään hiippailen paikasta toiseen villasukissa, ulkona sataa (paljon), pieni kävelylenkki silti ja hetki sohvalla kohta pitkälle reissulle lähtevän miehen kanssa.
Selvisin näistä harmaista ajoista silloinkin kun lapset olivat aivan pieniä.
Loka-marraskuu oli ihan hirveää taistelua. Kun sai tenavat pihalle niin siellä seistiin, maa oli musta, pilvet mateli ja jossain puussa raakkui varis.
Ohi ajoi traktori silloin tällöin.
Silloin en jaksanut kiitellä maalla asumisen iloista. :)
Mutta sitten keksittiin kyläpaikkoja, avointa päiväkotia, päiväkerhoa ja tietenkin mummula! Vaikkei aina ollut juhlaa niin korvaamaton aarre tuo aika minulle on!
Taputan itseäni olkapäälle niistä ajoista.
Ja olen kyyneliin asti kiitollinen että sain olla kotiäiti.

Voj måndag!
Vått, kallt, blåsigt och mörkt.
Det krävs lite vilja och mod att komma igenom dessa betonggråa dagar.
Men då är det skönt att komma hem. Tända lamporna, laga lite mat, koka kaffe till efterrätt och få som bonus färska munkar av svärmor.
Denna vecka kommer att vara nästan full späckad, men idag går jag omkring i yllesockor och kanske blir det en promenad i regnet.
Sen lite soffahäng med gubben som snart ska åka iväg för en längre arbetsresa.
Jag klarade av dessa gråa tider när barnen var små.
Oktober-november fick man kämpa hårt.
Utelivet lockade inte riktigt och sen när man kom ut så stod man där, svarta marken, molnen hängde lågt, någonstans hört man en ensam kråka.
En traktor körde förbi emellanåt.
Usch.

Då kände man inte sig speciellt lyckligt lottade att få bo på landet, nej.
Men, sen hittade vi lite sällskap, tog en sväng till öppet daghem, en började i dagklubben och sen for vi till mommos förstås så ofta som möjligt!

Jag klappar mig själv på axeln för att jag orkade.
För att den tiden kommer alltid att vara den dyrbaraste skatt för mig.
Är så oerhört tacksam att ha fått vara hemmamamma!

Käpyjä ja sammalta

Tämän lauantain sää on kutsunut oikein
suurin kirjaimin nauttimaan sisätilojen tunnelmasta.
Näin on myös tehty.
Eilen meni niin kiireiseksi ettei yhtään kynttilää ehtinyt sytyttää.
Nyt on sytytetty useampi ja nautittu jälkkärikahvit porkkanapiirakan kanssa.
Ulkoilmaa hain pienen lenkin verran sekä lyhyeltä oksan, sammaleen ja käpyjen haku reissulta. Onni on luonnonmateriaalien aarreaitta sadan metrin päässä.
Täytyy sanoa että sisällä puuhaillessa keittiömme ei tunnu edes todelliselta,
niin onnellinen siitä olen. :)
Samalla tulee kohennettua muitakin nurkkia.
Tänään tuota eteiskuistia.
Jonka tunnelman toivon sanovan sisääntulijoille,
sydämellisesti tervetuloa meille!

Dagens väder har inte lockat till någon större utevistelse.
Så mesta tiden har jag spenderat inomhus med glädje.
En kort löptur och skogspromenad med prismapåse som fylldes av grenar, kottar och mossa fick räcka.
Lycka är att ha skogen inom hundra meter, fullt med skatter att plocka för inredning.
Igår hann jag inte tända en endaste ljus, så idag har
det blivit många tända ljus.
Efter allt pysslandet är det en ren lycka att sitta ner och
njuta av kaffe med morotskakan.
Då känns vår kök nästan overkligt, så nöjda är vi. :)
Verandan har fått idag sin del av skatter från skogen.
Jag hoppas att den välkomnar hjärtligt alla som stiger in till oss!