Harmaat ajat

Voihan maanantai!
Kylmää, märkää, tuulista ja pimeää.
Tahdonvoima päiviä nämä betoninharmaat marraskuun päivät.
Mutta kotiin päästyä helpottaa, valot päälle, ruoan päälle kahvit, bonuksena anopin vasta leipomat munkit!
Vähän tiukempi viikko tulossa, mutta tänään hiippailen paikasta toiseen villasukissa, ulkona sataa (paljon), pieni kävelylenkki silti ja hetki sohvalla kohta pitkälle reissulle lähtevän miehen kanssa.
Selvisin näistä harmaista ajoista silloinkin kun lapset olivat aivan pieniä.
Loka-marraskuu oli ihan hirveää taistelua. Kun sai tenavat pihalle niin siellä seistiin, maa oli musta, pilvet mateli ja jossain puussa raakkui varis.
Ohi ajoi traktori silloin tällöin.
Silloin en jaksanut kiitellä maalla asumisen iloista. :)
Mutta sitten keksittiin kyläpaikkoja, avointa päiväkotia, päiväkerhoa ja tietenkin mummula! Vaikkei aina ollut juhlaa niin korvaamaton aarre tuo aika minulle on!
Taputan itseäni olkapäälle niistä ajoista.
Ja olen kyyneliin asti kiitollinen että sain olla kotiäiti.

Voj måndag!
Vått, kallt, blåsigt och mörkt.
Det krävs lite vilja och mod att komma igenom dessa betonggråa dagar.
Men då är det skönt att komma hem. Tända lamporna, laga lite mat, koka kaffe till efterrätt och få som bonus färska munkar av svärmor.
Denna vecka kommer att vara nästan full späckad, men idag går jag omkring i yllesockor och kanske blir det en promenad i regnet.
Sen lite soffahäng med gubben som snart ska åka iväg för en längre arbetsresa.
Jag klarade av dessa gråa tider när barnen var små.
Oktober-november fick man kämpa hårt.
Utelivet lockade inte riktigt och sen när man kom ut så stod man där, svarta marken, molnen hängde lågt, någonstans hört man en ensam kråka.
En traktor körde förbi emellanåt.
Usch.

Då kände man inte sig speciellt lyckligt lottade att få bo på landet, nej.
Men, sen hittade vi lite sällskap, tog en sväng till öppet daghem, en började i dagklubben och sen for vi till mommos förstås så ofta som möjligt!

Jag klappar mig själv på axeln för att jag orkade.
För att den tiden kommer alltid att vara den dyrbaraste skatt för mig.
Är så oerhört tacksam att ha fått vara hemmamamma!