Eilisen lämpöaallon ja vesisateen jälkeen
on vihreys viimein saapunut tänne rannallekin.
Muuallekin kuin raparperipenkkiin.
Eilen kevät saattoi kyllä sekoittaa yhden metsäkauriin pään,
joka loikkasi auton eteen aivan tuossa meidän kohdalla.
Metsästäjä täytyi hälyttää päästämään eläin kärsimyksistään.
Siinä sitä ihmeteltiin kaikki, auton kuljettaja, uudet naapurit ja me,
miten äkkiä tuommoinen onnettomuus sattuu.
Kukaan muu ei loukkaantunut, auto sai kyllä lommoja ja kuljettaja
aikamoisen säikähdyksen.
Ja että metsäkauris kulki näin läheltä meitä, todella harvinaista!
Ajellaan varovasti.

Igår kom värmen och därefter regnet.
Den fungerade som en elchock, allt började grönska på en gång.
En annorlunda chock fick vi senare på kvällen.
En bil krockade med ett rådjur alldeles framför vårt hus.
Djuret hoppade bakom ett träd, köraren hade ingen chans att reagera.
Vi var tvungna att be en jägare hit för att avliva det stackars djuret som
låg i plågor på vår gård.
Ingen annan skadades dock, bilen fick en rejäl smäl och köraren var
ganska omskakad efter händelsen.
Vem skulle inte?
Där stod vi alla (våra nya grannar, bilisten och jägaren) och
undrade på vad som just hänt.
Aldrig förr har jag sett en rådjur här på vår gård!
Vi ska köra försiktigt.

Raparperin kasvuspurtti on jokakeväinen ihmeenaihe.
Ei siihen kyllästy. Aivan kohta raaskii jo katkaista ensimmäiset varret
kiisseliä eli raparperisoppaa varten.
Iso kasa siemenpusseja, istutussipuleita ja kahta lajiketta
perunaa on hankittu. Näyttää puutarhaan liittyvä kunnianhimo
kasvavan vähän eri tahtia kuin lopputoteutuma sitten on…
Hevosenlanta (viimevuotista) on jo levitetty joten
eikun hommiin. :)

Rabarber har växt otroligt mycket.
Liksom varje vår. Och varje vår är det lika underbart.
Riktigt snart kan man koka härligt doftande kräm.
En hel massa fröpåsar har inhandlats.
Mycket hoppfullt.
Men hästskit är redan hämtad så det är bara att sätta igång
med arbetet. Regnet gör att marken vaknar till liv,
den där vårdoften, ni vet, den finns i luften nu. :)