Mökille saapumisessa on muistettava pari juttua.
Kotona pitää tarkkailla mistä tuulee.
Jos tuulee pohjoisesta ja kotona tarkenee juuri ja juuri t-paidalla on tilanne luultavimmin mökillä paljon parempi. Terassi on tuulelta suojassa, aurinko lämmittää ihanasti.
Jos tuulee lännen puolelta, tai etelästä ja kotona on mahtava keli,
on varattava autoon heti pitkähihainen syliin.
Koska jos pahaa aavistamaton vie jo mielessään laiturille patjaa, kirjaa ja aurinkolaseja hän pettyy raskaasti (ainakin tänä kesänä).
Tuuli käy meren puolelta, terassilla tuulee, laiturilla tuulee, takapihalla ei.
Mutta sieltä ei näy meri eikä aurinko.
Ilma on viileä (lämpimästä unelmoivan mielestä jäätävä) ja tunnelma on pilalla.
Olen jo tähän tottunut.
Niinpä eilinenkin saapuminen on iloinen ja rento.
Villasukat ja paksu fleece päällä oli aivan ihana ottaa päiväunet terassilla, tuulessa ja auringossa.
Det finns några saker man ska komma ihåg när man anländer till villan.
Man ska kolla varifrån det blåser innan man startar bilen.
Det har hänt att man bli så glad överraskad när det är halvkyligt hemma med nordlig vind och väl framme vid villan har man fullständigt varmt o skönt på terassen.
Men värre är det med västlig vind. Då har man varmt och underbart hemma.
Då drömmer man om att ta madrassen, boken, solgbrillor o något gott till bryggan strax.
Ack så många gånger har man öppnat bildörren, mött hård, kylig vind från havet, gått till bryggan, sprungit fort in i villan och tänt brasan. Med sura miner.
Numera är jag förberedd.
Därför också igår smakade det underbart att ta en tupplur på terassen klädd i ullsockor, tjock fleece, när vinden susade i trädtopparna, måsarna skrek och solen skinade.
Attityd är viktigast.
Och att vara förberedd.
