Riparikesä.
Kysyn aina varoen nuorelta, mites leiri, oliko kivaa?
Toivon sydämestäni joka kerta että vastaus olisi joo todellakin.
Tänä kesänä on tullut vain iloisia vastauksia.
Ripari voi olla niin huikean hieno kokemus, itse semmoisen sain. Ihan sydäntä särki palata leiriltä kotiin.
Rippikoulun päätteeksi kuin bonuksena saa vielä omat juhlat.
Koristelut, kakut, siivotut kodit, juhlavaatteissa vieraita ja ne lahjat.
Voi kesää ja nuoruutta.
Silti. On aivan hirveän kiva olla keski-ikää (vau, on se aika hurja sana..) lähestyvä
juuri tämän ikäinen juuri nyt!
Skribasommar.
När jag frågar konfirmander hur var läger? Önskar jag med hela mitt hjärta att svaret skulle vara ja verkligen.
Jag fick en skribaläger som var helt otrolig. Rolig, spännande, rörande och den gemenskap man får på läger är helt unikt.
Det var minsann svårt att komma hem efter lägret.
Som en bonus efter skriftskolan får man egen fest.
Städat hem, bakelser, finklädda gäster och gåvor.
Oj ungdomens tid.
Och tack o lov den är förbi. Gladeligen är man en tant som närmar sig medelålder (låter inte alls lika hemskt som på finska..).
Men jag har ju kallat mig tant sen tio år tillbaka, när man jobbar i dagklubben är det ens titel.
Fin titel är det.
