Maanantai, vihreä aavistus nurmella. Eilen tehtiin miehen kanssa ensimmäinen pitkä pyörälenkki. Ensimmäiset pyörälenkit on aina kivoja ja kauheita. Ahteri ei aivan heti totu uuteen urheilumuotoon. Viimeiset kilometrit saa käyttää tahdonvoimaa.
Ajettiin niin pitkästi pikkuteitä kuin päästiin aivan ulkosaaristoon. Larsmo fiskehamn kun alkoi lähestyä oli kuin joku olisi avannut jääkaapin oven. Meri on hyytävä jäiden lähdön jälkeen. Ja kaunis.
Kevät on se vuodenaika kun sisämaassa kaivetaan kiivaasti shortseja ja hihattomia esille ja samaan aikaan rannan tuntumassa voi vähän avata tuulitakin vetoketjua suojaisella seinämällä.
Näin se on. Mutta aina se on lämmennyt meilläkin. :)
Så har vi måndag igen. En aning grönare marken idag.
Igår gjorde vi med mannen årets första lång lenkki med cykel. Det är både härligt och hemskt att cykla igen. Bakändan vill liksom inte riktigt samarbeta ännu. De sista kilometrarna är en kamp, kan man säga.
Våren är den årstid när man märker ganska tydligt havets närvaro. Igår när vi närmade oss Larsmo fiskehamn var det som någon skulle ha öppnat en jättelik kylskåp. Brrr.
När vi svängde kom värman emot.
Och så kommer de varma dagar när folk söker fram shorts och solkräm, men vi här vid strandkanten kan öppna försiktigt lite goretex jackan på den varmare sidan av huset.
Så är det. Men nog blir det varmt här o ska vi tro. :)