Vielä yksi yö..


Nyt on tunne on melko lailla samanlainen kuin tuossa laitteessa. Kova ylämäki puskettu ylös (pakattu), valmista alkaa olla (vai onko?), ja kohta viedään tukka suorana ei ole väliä enää sitten tuliko kaikki mukaan! Kun ei ole paljon matkustellut niin kankeata on. Mies raastaa tukkaansa kun laukut täyttyy ääriä myöden, ihmettelee että mihin noita kaikkia tarvitaan, 7 päivän reissu?! No joka rätti tarvitaan, se on varma. Ja jonsei tarvita niin olipa hyvä olla varalla. Se on jämpti.

Nu känns det lite som man skulle sitta i det där vagnen där uppe. Man har klättrat och klättrat (dvs. packat), allt börjar vara färdigt (eller..?) och riktigt just så är man på väg ner, färdigt eller ej. Det går lite styvt det här när man är icke en världsvan packare. Gubben suckar och himlar med ögonen, vart ska allt de här kläderna till?! Sju dagars resa?! Jamen jag packar ner bara de viktigaste, och de som är inte såå viktiga, ja de är bra att ha med ändå. Så det är så.