Elämä vaikuttaa välillä tuon yläkuvan kaltaiselta. Kaikelta pikku (tai isoilta) vastoinkäymisiltä ei erota kaunista vastarantaa, ei auringonpaistetta. Yritän ajatella tuota vastarantaa silloin kun meinaa aivan tikahtua raivoon näiden flunssa-aaltojen kanssa. Helpottaa kyllä välillä vähän päästellä höyryjä. Saa taas ikäänkuin otteen, jaksaa taas keittää hunajateetä, inkivääriteetä, ostaa lisää valkosipulia, käyttää suolakannua.. ja olla oikeasti ja sydämestään kiitollinen. :)
Livet är nog lite som den där övre bilden emellanåt. Det kommer allt möjligt irriterande strul i livet, så att man inte ser mera förbi svårigheter. Ser ingen vacker strand, ingen solsken. Blir bara så innerligt sur och förbannat av de här förkylningarna i vårt hus. Ska de aldrig ta slut liksom?! Nå en en gång hjälper det att släppa ut lite ångorna så att säga. Då tar man en djup andetag och fortsätter att koka mera honungsté, ingefäraté, köpa mera vitlök, använda saltkannan. För att det finns så mycket lidandet och vi har det så jättebra osv. På riktigt. :)