Sunnuntain rantoja ja sinistäkin sinisempää taivasta. Tänään kameraa käytettiin vain voidepurkkien (suksivoide, you know, sesonki lähestyy) kuvaamiseen ja ilta on lyhyt. Maalla kun asutaan niin pääsee nopeasti kävelylenkille sysimustaan syksyiseen iltaan ilman katulamppuja. Silloin tähdet syttyvät (jos sattuu ihme eikä sada) ja taivas muuttuu syvän tumman siniseksi, tien pinta näkyy juuri ja juuri.
Omalla tavallaan syksy ottaa syliinsä, aivan sama vaikka päällä on vanhin goretexi, eikä mikään vaatekappale mätsää minkään kanssa. Pää takakenossa voi saapastella rennoin ottein ihaillen taivaan tähtiä. :)
Lägger här ännu bild från söndagen, himmelen så otroligt blå. Idag har jag hunnit bara fota skidvallor, sesongen närmar sig, och kvällar är korta.
Här på landet kan man enkelt ta en promenad längs beckmörka vägar utan gatulampor. Då tändas stjärnor på himmelen, ifall det inte regnar, vilket i nuläge är en mirakel. Då är himmelen djup mörkblå, vägutan syns knappt. Det är då man är liksom i höstens famn. Kan lugnt ha på sig utsliten gammal goretex med resten av klädsel hastigt ihop plockade. Reflexvästen på hela härligheten kan man gå huvudet sned uppåt tittande och beundra det vackra stjärnhimmelen.