Arkiluksusta, käytiin iltapäivällä mökillä tyhjentämässä lunta terassinkatolta (no siis Tomppa tekee hommia ja minä kuvaan..) lähes maagisella hetkellä.
Jäinen vesi liplatteli rantaan, kaukana kohisi avomeri, joutsenet töräyttelivät, aurinko kimmelsi. Koskematon, puhdas lumi, sininen taivas ja tumma jäätävän kylmä meri.
Kun lumet on luotu, istutaan yleensä hetki ihan hiljaa.
Ihmeellinen, kaunis luonto.
Sama tuttu ranta, aina eri näköinen.
Yhtälailla kuin liikunta parantaa oloa, mieltä ja kehoa, lääkettä on luontokin.
Hiljainen läsnäolo.
Vi hade möjlighet att gå till villan bara fram och tillbaka på eftermiddagen.
Tömma snö från terasstak och sånt. Eller Tom jobbar medan jag fotar, som vanligt. :)
Det var nästan magiskt.
Solen, vit ren snötäcke, mörk iskall hav, vågornas brus från yttre skärgården,
svanornas ljud.
Som vanligt när det är jobbat färdigt, fotat tillräckligt, sitter vi bara stilla, utan att prata.
Det är så mäktigt.
Liksom motion helar själ och kropp, gör naturen likadant.
Den bara kommer nära och man får lättare att vara.
Hur samma bekanta stranden alltid ser annorlunda ut, det är underbart.
