Kuvassa viime kesän Norjan vieras. Häpeäkseni täytyy tunnustaa että ihanan sessen nimi on päässyt unohtumaan. Mutta kiva kuva saatiin muistoksi veijarin perheelle!
Tämä tuli mieleen kun kaivelin viime kesän kuvia, ne alkavat tulla nyt, kesäkaipuut ja muistelot. Vähemmästäkin, sillä lumi on lähes tykkänään hävinnyt pihalta!
Ja mitä sieltä paljastui. Että joku ei ehtinyt haravoida ennen lumen tuloa syksyllä.
Eikös se tee hyvää nurmen kasvulle.
Mikä meillä ei ikinä ole ollut ongelma. Päinvastoin.
Kohta siis haravan varteen kuuntelemaan linnun laulua.
Hunden i bilden var vår gäst från Norge förra sommaren. Nu är det så usligt att jag kommer inte ihåg vad hon hette. Men söt var hon, och fin foto kunde jag ge som souvenir från Öja för vovvens familj.
Hittade bilden när jag rotade igenom förra sommarens bilder.
Nu kommer det, längtan för sommaren. Inte minnst för att solen skiner och allt snö tycks ha försvunnit från vår gård!
Och vad upptäcker man då?
Att någon hann visst inte kratta löv innan snön kom.
Är inte det lite som gödsel för gräsmattan?
Det är bara att vår gräsmatta växer allt för bra annars också.
Så att, krattan talko närmar sig. :)