Pakkanen vei hiihtoaikeet, mutta antoi ehkä
parempaa, lumikenkälenkin, startti omalta pihalta.
Kamerareppu selkään ja kohti lumen painamaa metsää.
Vaelluspolku laittoi paikoin konttaamaan,
polku peittyi lumen painamien puunrunkojen alle.
Pilkahdus tammikuun aurinkoa, joka niin hirveän läheltä
horisonttia kurkkaa ennenkuin jälleen laskee.
Vielä päivänvalossa ehdittiin pari kuvaa
Wilmasta ottaa.
Ikioma vakiomallini. :)
Det blev ingen skidåkning idag heller.
Vi fick kanske det bättre, en snöskolänk, start från egen gårdsplan.
Skogen är tung av snö, och delvis ser man ingen stig alls. Där tvingar
vandringsleden en att kravla sig fram under alla träd som ligger över stigen.
Härligt att vara där bland tysta träd.
Solen kom nästan fram.
Hur lågt i horisonten den ligger så här i januari.
Hemma hann vi ännu ta några bild med Wilma
i dagsljus. Min egen model. :)
