Kirkastuvaa


Jo kirkastuu! Vuorokausi mahataudin kourissa antaa tehokasta perspektiiviä ”tavalliseen” oloon, ihanaa jaksaa kävellä varomatta ettei pyörry välillä vessa-makuuhuone. :)
Muu porukka meillä kulkee monen metrin päässä mammasta, älä vaan tartuta. Pidän sitä siis positiivisena asiana että olin eka (toivottavasti myös ainut), ei tarvitse nyt jännittää miten käy.

Nu ser det ljusare ut redan! Hur glad man blir efter ett dygns magflunssan att får vara ”normal” igen. Att våga gå till wc utan att nästan
svimma
, att orka sitta vid datorn..
De andra vid oss går i en ordentlig avstånd från mamma, smitta inte ner oss!
Ända som är positivt med dethär är ju att jag var första (hoppas den ända) som blev sjuk, slipper att vara rädd om att bli sjuk. :)