Pieni lenkki lounasaikaan on varmaan suositeltavaa kaikille joilla se mahdollisuus on. Varsinkin kun auringonpaiste, pieni pakkanen ja lumen kuorruttama Vanhakaupunki on aivan nurkan takana. Ja kamera mukana.
Tämä on se aika kun tuntuu että on juuri tullut pimeästä tunnelista ulos.
Aamulla löytää auton takapihalta ilman että täytyy väläytellä auton valoja koko matkan. Illalla saa purkaa ruokakasseja autosta sisälle ja on valoisaa. Nämä on ne kriittisimmät hetket jotka ottavat aivolohkoon kovasti marras-joulu-tammikuussa. :)
Mutta nyt mennään kohti valoa!
Ojjoj vad det gör gott att unna sig en liten lunch promenad om man har möjlighet till det. Speciellt om Neristan råkar vara alldeles runt om knuten. Och kameran är med.
Vi lever ju just nu tider som får en att känna som man kommer ut ur en mörk tunnel.
Man hittar bilen på morgonen utan att måste med varje steg trycka nycklarna så lamporna lyser i bilen. Efter jobbet, efter att ha handlat mat kommer man hem,
och se, det är ännu ljust!
De här är för mig de mest kritiska stunder i november-decenber-januari. Man blir arg varje gång. Men inte mera nej. Nu kan man andas och njuta av ljuset! :)
