Viikko on hujahtanut ohi, aurinko paistaa vielä korkealla vaikka on jo ilta.
Lintujen laulu ei nyt lakkaa, yöt eivät ole enää pimeääkin pimeämpiä, kesä jo kuiskailee tuloaan vaikkei näy.
Ruskeasta maasta nousee krookuksia, valkovuokkoja.
Mukava viikonloppu oli tämä. Sen päätteeksi käveltiin Knifsundin vaelluspolku, melkein 10 km ja ai että tuntuu jaloissa.
Sitä ennen valmisteltiin kasvihuonetta ja kylvin tärkeimmän eli tillin.
Munkkeja on vielä jäljellä mutta koviahan ne ovat jo, serpentiinit ja vappuviuhkat on kerätty pois.
Hyvällä mielellä vastaanotan toukokuun, koitan olla harmittelematta ensi vuoteen siirrettyä Yövaellusta,
kaikkea mitä nyt ei voida tehdä. Katse on pakko pitää siinä mikä on hyvää nyt juuri.
Ja hyvää on paljon!
Veckan lutar mot söndagskväll, solen är ännu högt up på himlen fast det är kväll.
Fåglarnas konsert avtar inte, de fyller luften dygnet runt, nätter är inte så mörka mera, sommar viskar redan fastän den inte syns.
Från brunt mark lyfter krokusar och vitsippor sina ansikten mot sol.
Fint första maj helg har vi haft. Avslutningsvis vandrade vi Knifsunds vandringsleden c. 10 km och hur det känns i benen just nu.
Före det fixade vi växthuset i skick och jag sådde det viktigaste, dillen.
Munkarna finns ännu men ingen är sugen på några dagar gamla munkar, serpentiner och majippor har städats bort.
Med gott mod välkomnar jag maj månad.
Försöker inte vara ledsen för det som inte kan ordnas nu, som Nattvandringen, utan njuta av det som
är bäst just nu.
Våren är nog härlig tid!
