Mustikkametsä on meillä lähellä.
Reippaana iltana tulee haettua tuoretta superfoodia suoraan metsästä myslin ja jogurtin kanssa nautittavaksi.
Oikein tosi reippaana päivänä tulee huokailten marssittua poimurin ja ämpärin kanssa mättäiden ääreen.
Äidin marjahulluus geenejä on siirtynyt ilmeisen vähän minuun…
Onneksi sentään hinku syödä noita ilmaisia herkkuja pitkin vuotta auttaa ja vaivalloisesti pakaste täyttyy meilläkin.
Metsään lähti seuraksi Tinka joka kerää turkkiinsa kaiken tarttuvan materiaalin ja Max joka odottelee opiskelujen alkamista.
Hyvä reissu, Max poimi ja minä otin kuvia…
Aurinkoa, tuulta ja metsän huminaa. Ja illalla ihana iltapala!
Blåbärsskogen är nära till oss.
Hur lyxigt är det? Är man riktigt ivrig hämtar man superfood från skogen att äta med jogurt o mysli flera gånger i veckan.
Är man riktigt duktig går man till skogen med tunga steg med bärplockaren och ämbaren, mammas gener i det här fallet INTE flyttats över till mig..
Att äta är jättebra, att plocka not so much.
Men man vill ju äta under vintern så det är bara att plocka.
Igår fick jag sällskap av Tinka som samlar allt i pälsen sin, och Max som väntar att studierna ska börja.
Sol, vind och en doftande skog, denna gång var det helt okej att vara i skogen. Ni ser ju, Max plockade och jag tog bilder…
