Keskellä viikkoa
Harvinaista herkkua. Aamulenkki auringonpaisteessa.
Meidän oma luonnonlatumme alkaa olla finaalissa ellei nyt tule vielä reippaasti uutta lunta (joo ei tarvi tulla). Latu on niin roskainen että paikoitellen eteneminen on kuin huonosti toimiva laajakaista, nykii ja katkoo. Hermostuttaa.
Ja sitten tekee mieli antaa periksi.
Siinä en antanut periksi että päätin hiihtää niin kauas että satama näkyy ja pilkottihan se sieltä. Reippaan hikilenkin jälkeen on hyvä jatkaa töitä.:)
Sällan har man möjlighet för en morgonlänk i solsken. Men nu blev det en sådan. Spåret dock börjar komma till sin final om inte vi få rejält med nysnö (please, no!).
Här och där är spåret täckt över rosk från träden. Att skida blir lite som en dålig bredband, knycker, stannar, går sakta. Man blir mera irriterad än glad.
Man vill ge upp.
Men jag gav inte helt upp, ville skida så långt att hamnen syns, och nog såg jag en liten bit av den.
Fotade lite och efter en svettig länk är det ypperligt att fortsätta arbeta. :)
